Från Jönköping kommer bandet HELLSPRAY och
bandet består av ett gäng rutinerade musiker som har spenderat
större tiden av sina liv med att spela i olika konstellationer
och band utan att hittills ha hamnat i några större
sammanhang. Men att döma av bandets andra platta, ”Part of the
solution” så är det här ovanligt duktiga grabbar. HELLSPRAY är
inte det vanliga dussinbandet som har Black Sabbath, Judas
Priest, Saxon, Dio eller Metallica som sina förebilder, nej,
HELLSPRAY består av killar som verkligen kan sin rockhistoria
och som vet hur man skall behandla den väl och vidareutveckla
denna överproduktiva genre.
För visst bildas det
metalband på varenda gata i varenda stad, från Torneå till
Kuala Lumpur, från Los Angeles till Melbourne, varenda dag
året om. Men de flesta har varken talang eller förståelse för
hur man går till väga när man hanterar instrument eller
skriver musik och de kommer aldrig att nå utanför den
källarlokal eller det garage som man repar i. Men så finns det
några få, som just HELLSPRAY, som man önskar skulle få resa
världen runt med sin musik och visa upp för alla andra som
drömmer om att bli musiker, hur man egentligen gör. Nu skall
jag kanske inte överdriva och få er att tro att HELLSPRAY är
världens frälsare som har nyckeln till musikens magi, för det
har det här bandet inte. De är inte ens speciellt originella,
men de vet hur man får det att svänga och hur man skriver
tillräckligt intressant låtar för att det skall låta riktigt
bra.
Anledningen till att jag börjar orera om det här
är att HELLSPRAY har fått skrivkontrakt med ett amerikanskt
bolag som heter Perris Records och som jag brukar bli
översållad av musik ifrån, som de vill att jag skall
recensera, men 95% av deras releaser är så förbannat dåliga
att jag sällan brukar bry mig. HELLSPRAY är egentligen
alldeles för bra för att släppa sin platta på Perris, men jag
hoppas verkligen att det går bra ändå, då detta bolag kanske
inte har världens bästa rykte i branschen. Av 12 plattor som
jag fick sist så var det bara HELLSPRAY som ens gick att
lyssna på, resterande plattor är helt enkelt dessa källarband
som borde stanna kvar i sina källare.
Nåväl, HELLSPRAY
har sedan förra albumet bytt sångare och han heter numera
Anders Moberg och har en mycket kompetent och kraftfullt elak
röst som passar HELLSPRAY perfekt. Plattan består av tio spår
och trots att alla låtar är fulla med adrenalin så finns det
ett stort utrymme för variation, bra mycket mer än vad jag är
van vid. Plattan inleds med den snabba ”Spineless”, med snygga
gitarrer och ett lite annorlunda stick, samt en stark refräng.
Och fler starka refränger blir det; den lite funkiga och elaka
”Artifical love” vänder oväntat melodiöst just lagom till
refrängen och i ”Mr Hyde” hittar vi ytterligare en mycket
stark refräng och dessutom ett snyggt och snabbspelat gitarr
riff som är starkt influerat av Gary Moore.
Jag är
verkligen ingen stor fan av svenska Cardigans, och förstår
verkligen inte hur detta osexiga band (ja, fastän Nina ett tag
utsågs just till Sveriges sexigaste rocksångerska!) någonsin
kunnat bli så stort som det blivit. HELLSPRAY kanske gör det
med glimten i ögat men de gör det oerhört snyggt när de ger
sig på just Cardigans med en cover på ”Favorit game”. Helt
plötsligt så blir den låten riktigt bra!
HELLSPRAY är
rutinerat svenskt hantverk med snygga melodier, bra musiker
och en helt okej produktion och den här plattan lär hamna i
CD-spelaren när ölen tar fram till helgen med grabbarna! Rock
on!
|
| Låtlista |
1. Spineless
2. Artificial
love
3. Count your blessings
4. Mr Hyde
5. Free
fall
6. Mind over matter
7. Filling the void
8.
Favorite game
9. Pandemonium
10.
Morphine
|
Köp den
hos CDON
|
